karolina

håkan hellström på liseberg. när vi kommer fram till lisebergscenen framåt kvällen är det riktigt trångt och det bara ökar med folk minut för minut. det blir ett högt jubel i publiken när bandet kliver upp på scen bakom skynket till R.E.M. - NIGHSWIMMING man märker håkans glädje över publiken och det blir lite nervigt och känslosamt i början vilket jag inte sett så ofta förut. sådär charmigt som han gör det. konsterten sätts igång med det här är min tid, följt av saknade te havs och shelley. därefter stannar han och upp tackar vädergudarna och berättar att det är 20 000 människor på plats. himmelen är klarblå och göteborg har lyst av sol hela dagen. sedan fortsätter han med river en vacker dröm och där börjar man fundera om han ska köra 2 steg från paradise skivan från början till slut. men just då kan jag inte inte komma ihåg vilken ordning låtarna ligger i. därefter fortsätter han med jag vet vilken dy hon har varit i där endast pianot tar över och det är så vackert att man får gåshud. när han sjungit dom där jag kommer ifrån citerar håkan texten och säger "dom där jag kommer ifrån. det är ju ni! jag tror jag älskar er!" efter så kommer det man hade stått och undrat och han berättar "nu har nog många av er förstått vad vi gör här uppe, vi ville spela skivan en enda gång från början till slut och vad passar då bättre? man behöver inte vänta tio år för att spela en skiva från början till slut, det räcker med ett år!" så kommer den välkända drömmen när han berättar hur han och lasse berghagen möts i en fajt, vilket resulterar i krossade glasögon för lasse, men även låten det dom aldrig nämner som blir nästa låt. när man måste dö några gånger innan man kan leva kommer vill alla dansa. och man känner hur det skaver i publikens hjärtan för alla som känner igen scenariot med textraden ”och han fick resterna av magdalena, när hon blitt dumpad av ola”. någonstans där berättar han att  skivan för honom handlar om att man måste tro på att det finns ett paradis även när det är mörkt. att man bara måste orka vänta lite till för att vara där. och såklart spelas du är snart där.

när håkan lite senare på kvällen vrålar ”explodera bateria” är glädjeruset till max. alla händerna är i luften och marken gungar. känslan breds på av de stora konfettiregn som kommer över alla.

och sist det bästa enligt mig på hela kvällen. "en låt för de som inte hittat någon att hålla i handen än" då håkan tycker vi kan fånga valfri hand i publiken. han fortsätter med att vi är så många så ingen märker vem som håller i vem ändå och ingen behöver skämmas konstaterar han. det är så jag säger det avslutar kvällen med händerna om varandra och alla jublar när håkan sjunger ”du är det finaste jag vet”. saxofonsolot gör det bara ännu bättre. och när det redan är som bäst så glider han över på eldkvarns kärlekens tunga. kvällen känns då helt perfekt och jag tror alla känner sig lyckligare än någonsin.

väldigt rätt om jag får säga.