karolina

idag har jag varit hemma och sjuk från jobbet, jag käkar piller i väntan på bättre tider. idag är det ett år sen jag flyttade hemifrån och upp till stockholm med arvid. ett år. då var jag också sjuk. jag minns hur jag låg i soffan febrig, svettandes och hur jag knappt kunde svälja medans julia och arvid sprang runt i lägenheten och packade upp sina stora svarta säckar med kläder. för ett år sen kändes ingenting riktigt genomtänkt med flytten. eller det var inte det. om jag hade tänkt igenom riktigt noga så:

ett. hade jag nog inte flyttat. jag hade/har tur att jag har en så bra bror som peppade.
två. jag hade aldrig fått chansen att bli traine på max, inte på flera år i alla fall. det var en stor grej för mig minns jag. inte heller att jag fått chansen att jobba med det jag gör idag. jag har lärt mig så himla mycket, både om människor, barn och mig själv.

som sagt var det inte så genomtänkt. idag är jag jätteglad för att jag är där jag är. och att vi inte tänkte för mycket där och då. det där första klivet från sin hemort trygghet familj och vänner osv är nog svårt att släppa för många. det är någon rädsla tror jag. man ska nog inte tänka igenom för mycket, alla gånger. det känns som att det är så ofta man tänker istället för att göra. folk tänker igenom livet istället för att leva. sen när dom tänkt klart är det försent. det blev ingen resa, ingen flytt, ingen utbildning osv. allt bara så otroligt genomtänkt. en plan utritad in i minsta detalj. förberedelserna gjorde att livet körde om flera hundra kilometer och kom aldrig tillbaka.

nu menar jag inte att man inte ska strunta i att tänka igenom saker. ni förstår mig hoppas jag.