rött är fint
nya jackan.

"kolla karro, det är ju helt uppenbart lätt"
vid telefonplan igår. petters trolleritrick. klart det funkar om man vänder sig om!

två coola killar bredvid oss.

"titta riktigt noga nu"

iphonen gör sitt jobb mer än bra. samma klass som min kamera. om inte bättre.
den får en att darra som höstlövet, den får en att vissla i mörkret
talking about a revolution

the social network
den där bion som inte blev av gick vi på idag istället. the social network. jätte jätte jättebra. speciellt kul för alla som lever i facebookvärlden, och det gör vi ju alla. skådespelarna var klockrena och hela historien jättebra. nu vill jag bara se i rymden finns inga känslor också. som lär försvinna om jag inte går snart.
.

det hände, mitt hjärta trilla tillbaks och visst händer det jag tänker på dig ibland

come around sundown
igår hade vi david och mamma här. medans mamma och arvid jobbade hela dagen så hade jag och david en kul dag på stan. sen möttes vi upp kvällen, åt gott och var i globen på mamma mia musikalen. om tre veckor är jag, julia, arvid, linn, camilla, mathias och david tillbaka till globens granne hovet! håkanhåkan.
idag är jag och arvid trötta. arvid sitter vid sin enorma skärm som inte är utav denna värld. och jag sitter vid min och lyssnar på kings of leons nya. vi hade en bioplan men som vi i sista sekund skippade. istället dricker vi te i för stora koppar och leker med bilder.


127 hours
arvid visade mig den här trailern för ett tag sen. nu bläddrade jag förbi den igen. verkar den inte jätte jätte bra!
bredvid ditt namn står ett namn till

En drömbit
Sånt som bara händer i drömmar... eller?
Arvid och jag satt på tåget på väg till Norrköping. Solen lyste och träden skimrade utanför fönstret. Vi satt och log och lyssnade på Håkan. Allt kändes bara så bra. I Norrköping gick vi till Tove och blev bjudna på mat. Anton var också där. Klockan åtta gick vi till flygeln och såg på världens bästa Johnossi. Efter konserten fortsatte vi till Hugo. Under kvällen kommer A springande till mig -Karro kom, John är här! Vi går ut och på uteserveringen står ena halvan av Johnossi. Arvid knuffar på mig. Du måste gå fram Karro! Jag går fram och vi börjar prata och allt känns lite för bra för att vara sant. Senare på kvällen är jag igen vid baren med John och en ytterligare John och dricker ännu mer öl och drinkar, John visar sina bästa partytricks, Markus Krunegård börjar spelas och där står jag och John och dansar till Markus, ja hela kvällen var bara så himla bra. Klockan blir mer än tre och folket börjar sina. Jag och NrkpsJohn (många John) blir bjudna på efterfest till Johns hotell. Vi och några stycken drar dit. Efterfest ett tag, sen blev alla trötta och ville sova så vi sa kram och hejdå.
Nae men vänta... det var ju ingen dröm?!


fortfarande bra
ikväll har julias och mina feta tvättpåsar gått på varv i tvättmaskinerna i timmar. över en månads tvätt typ. istället för påsar så hänger det nu rena kläder överallt i lägenheten. en liten sten har nu lättat. sen har vi fått värme igen så nu behöver vi inte frysa mer och springa omkring med filtar och tröjor. plus att igår fixade m våra tasiga lampor så nu kan vi också se igen.
imorgon åker jag till norköping och toppar kvällen med johnossi tillsammans med tove, anton och arvid! o så hugo på det va.
och så kanske det bästa till sist ikväll, att få träffa håkan och få hans nya skiva signerad. nu fattas det bara att min hosta ska förvinna. jag har fått medicin av julia som smakar jobbigt. om det är jobbigt så kanske det funkar också!


Alla vill se dig dala nu

Soundet är trasigt, skamfilat och sönderknarkat. Förvrängd stämsång kraschar in över jingle jangle-gitarrer. Pillertrillande Manchester-pop fuckar med Taube. Funkiga trummor bryter sig plötsligt in från ingenstans i det stenade ruset av trumpeter och tvärflöjter i inledande ”Det här är min tid”.
Men det som verkligen gör att skivan nästan når upp till samma hisnande nivåer som Hellströms tredje och bästa album ”Ett kolikbarns bekännelser” är den ständigt närvarande och sorgliga stämningen av ett hoppfullt men ofrånkomligt nedelag.
Hellström, som fyllde 36 år i april, verkar redan se slutet på sitt nuvarande liv och karriär. Han förstår att inget varar, att publiken kommer sina, att framgång och popularitet aldrig ringer 112 när man faller.
Allt det är avslutande ”Du är snart där” en uppgörelse med. Det är en gastkramande ballad som påminner om John Lennons sorgligaste soloinspelningar.
Kören mässar om att fortsätta tro på att det bästa inte har hänt ännu. Håkan överröstar och manar på dem genom att ropa: Ljug för mig. Ljug för mig.
Det låter som slutet på en tio år lång och i det närmaste perfekt karriär.
Fyra plus har Håkans nya skiva fått av Aftonbladet. Vi får väll alla se imorgon.
101010

spring spring fortare
Några kvar att lita på och några kvar att tycka om
wow. håkan stylad av nike felldin. bilderna finns i CAFÉ nu.




kvalité




